Enligt sägnen skall jungfrun Rhea Silva ha fött tvillingarna Romulus och Remus. Fader var guden Mars. Rhea Silvas skam blev stor och barnen sattes i en korg i Tibern. Korgen flöt iland vid de palatinska kullarna och hittades av en varginna. Varghonan tog sig an tvillingpojkarna och gav dem di. En herde, Faustulus hittade pojkarna hos varghonan och tog hand om dem. Pojkarna växte sedan upp bland herdarna och när de blev vuxna bestämde de sig för att anlägga en stad på kullarna där de växt upp. Detta skall ha skett år 753 före Kristus. Tvillingarna kunde inte avgöra vem av dem som skulle bli kung i staden och det hela slutade med att Romulus dödade Remus. Därför fick staden namnet Rom.

Vad som dock framstår som säkert är att omkring 500-talet före Kristus hade de olika små samhällena på de sju kullarna förenats och man kan då säga att en enhetlig stadsbildning hade skapats. På Capitolium låg då stadens borg och Forum Romanum var stadens stora samlingsplats. Några kungar från denna tid skall ha varit från etruskisk ätt.

Roms storhetstid inföll under tiden från det första till det fjärde århundradet efter Kristus. Under denna tid byggdes många storslagna monument och minnesmärken, såsom Aurelianska ringmuren och Septimus Severus triumfbåge på Forum Romanum. Vid denna tid byggdes också Colosseum som var en ofantlig amfiteater. Även Pantheon och Castel Sant’ Angelo kom till under denna storhetstid. När man idag vandrar omkring i Rom och beskådar dessa fantastiska byggnader kan man inte förstå hur människorna på den tiden kunde skapa så storslagna monument.

De sista århundradena av det första årtusendet blev mörka år i Roms historia. Folket var fattigt och befolkningen minskade betydligt. Rom hamnade i en förfallsperiod. En bidragande orsak var kanske de många striderna mellan påvar och kejsare. Konflikter kom och gick långt in på 1200-talet. Vid denna tidpunkt hade påvarna stor makt men på 1300-talet fick påvarna gå i landsflykt. Påvarna vistades då i Avignon mellan åren 1309 och 1378. Roms tillbakagång upphörde först på 1400-talet och avlöstes av en återuppbyggnadsperiod. Den gamla Peterskyrkan från 300-talet revs och byggdes åter upp av Michelangelo och Bramante. Den nya Peterskyrkan invigdes 1626. Under Renässansen och Barocken var påvarna mycket intresserade av konst och många stora konstnärer sökte sig till Rom. Bland dessa kan nämnas Michelangelo, Bernini och Rafael.

1798 ockuperade Napoleon Rom och påven Pius VII hölls fängslad i Frankrike i fem år mellan åren 1809 och 1814. Under början av 1800-talet införlivade Napoleon Rom med Frankrike och Rom blev Frankrikes andra huvudstad. När Napoleon föll 1815 fick så påven tillbaka Rom.

På 1800-talet uppstod något som kallades ”Risorgimento”, en stark önskan att förena Italien. Garibaldi erövrade Sicilien och Neapel år 1860 och det ledde till att södra Italien kunde enas under kung Victor Emmanuel II. Venedig och även påvestaterna införlivades och år 1871 blev Rom huvudstad i ett enat Italien.

Striderna mellan regeringen och påvedömet fortsatte dock och inte förrän 1929 upphörde fejderna då Vatikanstaten avskiljdes. Benito Mussolini hade då tagit makten i Italien och det var han som såg till att Lateranfördraget undertecknades som betydde fred mellan regeringen och påvarna.